Vägledare 2012

https://statenskonstrad.se/vagledare
Text skriv av Jakob Kimvall om Anton Wiraeus Gestaltning till Skövde Garnison invigd 2013, projekt genomförd på uppdrag från Statens Konstråd.

Man väjer dagligen undan för den eller använder dess sockel som refug, man betjänar sig av den som kompass eller distansmärke om man strävar hän mot platsen där den står, man tar den för ett träd, som en del i gatukulissen och skulle ögonblickligen bli stående bragd ur fattningen om den en morgon inte fanns där, men – man ser den aldrig… Utformade man varningsskyltarna i trafiken lika oansenligt enfärgat som minnesmärkena så vore det en förbrytelse.

Robert Musil skriver under 1900-talets första halva om sin samtids mest prestigefulla offentliga konstform: minnesmonumenten över nationens hjältar. Men vi är nog många som i beskrivningen känner igen oss i vår relation till dagens offentliga konstverk. Det är bara undantagsvis som de öppet pockar på vår medvetna uppmärksamhet.

Musil uppfattar detta som en brist och tycker att konsten borde anstränga sig mer för att skapa uppmärksamhet – men i dagens mediebrus kan nog en viss lågmäldhet lika gärna uppfattas som en styrka. Konstverket kan då inbjuda till intimitet och eftertanke istället för målinriktad och effektiv kommunikation; bejaka det mångtydiga när mycket annat i vår samtid eftersträvar tydlighet och entydighet.

Anton Wiraeus utnyttjar en estetik hämtad från trafikskyltarnas utseende och material – entydiga tecken som får sin styrka genom ständig upprepning, och internationell spridning genom regler beslutade av FN. Entydigheten är i detta fall inte bara ett ideal utan ett krav. Det mångtydiga vägmärket är det livsfarliga vägmärket.

Kraften i ”Vägledare” bygger på krocken mellan vägmärkets tolkningsmässiga slutenhet och det enskilda konstverkets strävan efter öppenhet; skyltens halvt figurativa tecken blir halvt abstrakta bilder; raka linjer och jämna symmetriska symboler förvandlas till asymmetriska och lekfulla motiv hämtade ur natur och teknik. Utförandet i trafikskyltens reflekterande yta gör dessutom att uttrycket skiftar med det ljus som faller på bilden. Musil iakttog också att offentlig konst ofta används i trafiken som kompass eller distansmärke. ”Vägledare” finns inne på ett slutet område men sitter över en hel fasad så att det syns utifrån – kanske kommer den fungera som ett distansmärke.